När jag går här och njuter av varje andetag, av dimman som lägger sig i dalarna, av fjällen som kröner min väg likt en krona funderar jag verkligen på såna där frågor som "vem är jag"? Jag känner mig så hemma i naturen, så vilande i moder jords famn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är verkligen något speciellt med vår natur.Häromdagen så kände jag mig så lyrisk, var uppe i skogen med vovvsingen, solen sken och när jag vände mig om så lite längre ner mellan träden så skymtade jag havet som glittrade så glatt!!!! Livet är unerbart!!!
Kramizzzz
Skicka en kommentar