Memory lane

Idag har jag gjort någon glad. En gammal granne fyllde 70 år och jag åkte dit med en stor bukett blommor. Han trodde jag var blomsterbud. Oj vilken glad kram jag fick när han kände igen mig! "Men hur kunde du veta?" Jag avslöjade inte att jag av nostalgiska skäl suttit på "födelsedagssidan" på internet och luskat förra julen. "Jag har koll jag." sa jag bara. Hans särbo såg inte pigg ut men hon LEVDE! Ja, jag fick "veta" för två år sen att hon avlidit i cancer. "Ryktena om min död är tämligen överdrivna" skulle hon kunnat säga. Men jag avslöjade inte min förvåning. Jag var minst lika förvånad över att hon hade samma kappa som sist jag såg henne, (17 år sen) huset var oxå "orört" och han, han var lika snygg som förr! Inte åldrats alls! Det var en tidsresa. I blomsteraffären höll floristen på att svimma. "Men Gud, Hej!" sa den unga kvinnan. "Känner du mig?" frågade jag för jag kunde inte placera henne. Men så gjorde jag det, och kramkalas utbröt. Jag har varit gift med hennes morbror, jag tog hand om henne och hennes bror mycket. Brodern har jag fortfarande kontakt med men tjejen tappade jag kontakt med när hon var 15. Nu är hon snart 30 och äger blomsteraffär har två barn och hon strålade. Det var så skönt att se för flickan från förr var en mycket olycklig flicka. Nu var hon en lycklig och stolt kvinna. Jag blev så glad. Regnet har vräkt ner hela dagen men nu ikväll har det klarnat och jag har fått min "tjurrusning" rent omsider. Kram