Redo

för kalas. En bra grej med mobilkameran är sekvenstagningen. När stumpan inte står/sitter stilla i en sekund så kan man fota i alla fall.

Underbara

är naturens gåvor.

Mycket svamp

Blev det! Och mer, mycket mera finns kvar.

Kantareller

Ser dem redan på håll. Jodå, de har stått här och väntat på mig.

Hoppsan!

Oktoberaster och kärleksört gick INTE riktigt ihop färgmässigt. Så kan det bli. Undrar om jag kommer ihåg det i vår?

Ingen stålhätta

Nya stövlar som inga kor får trampa på. "Konstige" tycker guben.

Utsikt

Från sonens studentlya. Visby ringmur och två av domkyrkans spiror.

Dagens ros

Går till min dotter som är ute på dagis och leker i regnet. Dag 3 på detta underbara dagis, inskolningsveckan, och hon är redan så trygg här. Fantastiska barn, underbar personal och "Bullerbymiljö". Själv sitter jag uppe i det gamla köket och förbereder kvällens datakurs. NU känner jag mig lugn för att det kommer gå hur bra som helst. Rosen, för övrigt blommar just nu i min rosenrabatt! Den gör mig också lycklig.

Pic-nic

Med dagis

Höghöjdsträning

Det fick bli en grusgrop idag så i brist på fjäll.

När

Jag skaffar häst lär en sån här skylt pryda min dörr.

Arbetsplats

Här är min tämligen omystiska arbetsplats. Snart kommer en Tarotkund som gått hos mig i säkert tio år. De flesta kommer faktiskt tillbaka, vilket känns bra förstås.

Hatar den!

Kan någon skänka mig en ny symaskin? Hatar det gamla aset!

Nej då

bilden är inte upp och ner. Så här ser det ut på farstun hos konstnären som är gubens barndomsvän och dotras gudfar.

Tro det eller ej

Men jag är på en toalett igen. Denna gång på Drottningholm, hos en ... konstnär...

Inte ens

Halvvägs men oj så vackert!

Sådan husse

Verkar som jag kan få min toppbestigning i morgon i alla fall. Håll alla tummar! (Vi pratar Åre-skutans topp!) Hund och husse är båda lika bergtagna. Jag vill så gärna ha min revanch, sist kom jag visserligen upp, men krypandes. Nu har jag kondition för dylika äventyr.

Morfar

Är inte dum han.

Ristafallet

Guben är sämre men jag tror nog han får lite för själen här i alla fall. Tittilila har vi lämnat hos mormor och morfar trots att hon verkar också vara sämre idag. Snart bär det av till Gotland igen och hela semestern har bjudit på ganska fint höstväder, även om idag är bäst. Men alla har legat sjuka. Utom jag och hunden. Vi har tagit vara på solen och luften.

Aaaaaah!

Visst kan man höstskrika också? Ristafallet.

Vem är jag?

När jag går här och njuter av varje andetag, av dimman som lägger sig i dalarna, av fjällen som kröner min väg likt en krona funderar jag verkligen på såna där frågor som "vem är jag"? Jag känner mig så hemma i naturen, så vilande i moder jords famn.

God morgon

Gick i gryningen ut i skogen. Beväpnad med illgröna stavar och Orup vid höften. Trollsk är skogen vid denna tid. Här ser ni Järpens skidstuga. Ingen varm saft och kokt korv denna tid på året.

God morgon!

Det är bra märkligt, jag trodde jag var trött och slut, dvs i dåligt skick, men här hostas, snoras och nyses det i parti och minut. Av fem i huset så är det bara jag som känner mig frisk. Mina tankar idag går till Burmas frihet, jag kan inte göra allt här via mobilen men mitt hjärtas kraft skänker jag Burmas invånare. Idag ska jag släpa med mig snoriga familjen till stan. Behövde bara viska "Claes Olsson" så var Guben på. Mamma åker också gärna till stan. Styvfar, däremot ägnar dagen åt kyrkan, han sitter nämligen med i kyrkorådet här. Solen skiner, skutan är glimrande och dit kommer vi nog inte i år. Holiday Club däremot hoppas vi kunna åka till bara Guben piggnar på sig.

Bonde söker fru.

Det slår mig, så här är efter premiären av Bonde söker fru, att jag lever antagligen ett sånt där liv som man bara ser på teve. Jag har allt det där som alla kvinnor som skrivit till årets tevebönder vill ha, eller? Nja, jag tänker i alla fall hålla fast vid min bonde. Här på hemgården finns det också djur, men idag står lagården tom och mina föräldrar arrenderar ut betesmark.

En del av mitt hjärta

Kommer alltid finnas här. Så här såg det ut för en månad sen där jag är nu, detta är föräldrarhemmet. Det är så vackert så man blir smått galen när man ser ut genom fönstret varje morgon. Skutan ligger där, nu är den inte lika snötäckt, men blånad i höstljuset, mäktig och vacker!

Okej,

Vid eldstaden blev det några skivor Trångsvikenkorv, gud så gott det är att grilla över öppen eld. Tog sen en stavpromenad med Dotra på ryggen ner i Semelådalen. Gick hur bra som helst. Sen var det tre kilometer UPPFÖR! Hjälp så tungt. Där nere fick jag sällskap av en uggla, den flög mellan torrtopparna och spanade och ropade på mig. Ljudet var ganska gällt, inget "ugglehoande" precis. Jag älskar ugglor, den var väldigt vacker.

Mums

Livet på en (modern) pinne!

Övallskojan

Ett "smultronställe" med många roliga barndomsminnen. Hit går vi minst en gång varje år.

Nyplockade!

Mamma kom just in med denna bukett. Nyplockade Violer som hon hittade bakom vedbacken, där hon slänger allt skräp från trädgården. Här har vi haft tio minusgrader! Tänk så vackra i oktober. Guben har sovit hela dagen men lilla gumman är piggare. Själv har jag gått dryga milen och stelt biffar på bönor och kikärtor och ska ge mina föräldrar en liten matchock. Med viss tvekan smakade i alla fall min styvfar och han tyckte de var "skitgo", tror det var positivt.

Fettförbränning

Man kan lugnt säga att man bränner fett när man passerar björnskit och hör älgar rusa in med buller och bång i skogen. Sen spelar det ingen roll att Orup sjunger Halelulja på Mp3-spelaren/mobilen. 45 minuter, 4,5 kilometer i solig skog blev det. Skutan ligger dold i moln men vi kommer inte upp dit i alla fall. Guben är förkyld, Dotra likaså. Själv står jag mest och hoppar av energi. Säger som Nalle Puh "åh, typiskt!"

Memory lane

Idag har jag gjort någon glad. En gammal granne fyllde 70 år och jag åkte dit med en stor bukett blommor. Han trodde jag var blomsterbud. Oj vilken glad kram jag fick när han kände igen mig! "Men hur kunde du veta?" Jag avslöjade inte att jag av nostalgiska skäl suttit på "födelsedagssidan" på internet och luskat förra julen. "Jag har koll jag." sa jag bara. Hans särbo såg inte pigg ut men hon LEVDE! Ja, jag fick "veta" för två år sen att hon avlidit i cancer. "Ryktena om min död är tämligen överdrivna" skulle hon kunnat säga. Men jag avslöjade inte min förvåning. Jag var minst lika förvånad över att hon hade samma kappa som sist jag såg henne, (17 år sen) huset var oxå "orört" och han, han var lika snygg som förr! Inte åldrats alls! Det var en tidsresa. I blomsteraffären höll floristen på att svimma. "Men Gud, Hej!" sa den unga kvinnan. "Känner du mig?" frågade jag för jag kunde inte placera henne. Men så gjorde jag det, och kramkalas utbröt. Jag har varit gift med hennes morbror, jag tog hand om henne och hennes bror mycket. Brodern har jag fortfarande kontakt med men tjejen tappade jag kontakt med när hon var 15. Nu är hon snart 30 och äger blomsteraffär har två barn och hon strålade. Det var så skönt att se för flickan från förr var en mycket olycklig flicka. Nu var hon en lycklig och stolt kvinna. Jag blev så glad. Regnet har vräkt ner hela dagen men nu ikväll har det klarnat och jag har fått min "tjurrusning" rent omsider. Kram

Regn hos mig

Och om Polmans efterträdare har rätt så kommer högtrycket i morgon. Egentligen passar det oss för lilla gumman är skållhet idag. Men... hon har sovit gott och hon är glad och pigg och inte lika snorig. Det vänder ju snabbt på såna små människor. I det här huset bor i alla fall mina föräldrar och när himlen är klar ser vi närmsta grannen, Åreskutan. De bor på en rullstensås och här är vidunderlig natur.